Vem är Julia?
Många skulle nog beskriva mig som en stadstjej, trots att jag fått det bästa av två världar och växt upp både i stan och på landet. Just nu bor jag i stan, men drömmer om att bo mer lantligt, helst med massa djur.
Ända sen jag var liten har jag gillat djur och njutit av att vara i naturen. Vi red i skogen, kliade på grisarna i stallet, lagade mat ute, plockade svamp och paddlade kanot. Men när jag blev lite äldre var det mycket annat som kom emellan. Det är först nu som jag hittat tillbaka igen. Jag har börjat odla där jag bor och fått skörda mina första grödor. Jag testade på att volontärarbeta på olika gårdar under sommaren och fick jag vara omgiven av alla sorters djur, mitt ute i landskapet. Jag kände starkt att det här är min grej, såhär vill jag leva!
En annan del av mig är att jag älskar berättelser – i alla sina former. För mig är dem ett sätt att försöka förstå världen. Jag gillar att läsa dem, skriva dem, fundera över dem eller diskutera dem med andra. Det är också något jag gjort så länge jag kan minnas. Berättelserna har fått mig att förstå vem jag är och hur jag vill vara. Jag använder dem för att ta reda på hur jag vill leva mitt liv.
Jag är övertygad om att berättelser är viktiga för alla människor. Så länge vi har funnits, har de också funnits. Numera kanske det är mindre muntliga berättelser vid lägerelden och mer tiktoks och reels, men även om sättet vi berättar på ändras, kommer berättelser alltid att finnas. Utan dem kan vi varken skapa oss själva eller världen vi lever i.
Hur blev jag intresserad av lantbruk och matproduktion?
Det var ingen självklarhet. Jag hade inga kopplingar till lantbruk eller kunskap om matproduktion innan jag började plugga.
Kandidatprogrammet Globala studier
Jag började med tre år på universitet och lärde mig om hur globaliseringen förändrat vårt samhälle. Fokus var på hållbarhet- och rättvisefrågor och jag hade en inriktning på socialantropologi för att förstå hur olika vi människor ser på världen.
Kandidatuppsats: Regenerativt lantbruk
När det var dags avsluta kandidaten valde jag att skriva min uppsats om regenerativt lantbruk och intervjua svenska lantbrukare. Det blev en kvalitativ studie om möjligheter och utmaningar med att driva ett lantbruk som regenererar jord och ekosystem.
Folkhögskolekursen på Bäckedal
Efter kandidaten fördjupade jag mina kunskaper ytterligare på kursen Regenerativt lantbruk och Holistic Management. Genom studiebesök runtom i Sverige fick jag se regenerativa lantbruk i praktiken. Jag fick ny kunskap om ekosystem och biologi.
Det där var lite kortfattat, här kommer den längre versionen.
När jag säger att jag pluggat globala studier får jag oftast två frågor: jaha, vad är det för något? Och sen: Okej, men vad blir du då?
Vad är globala studier?
Jag förstår att det är lite otydligt. Så jag börjar berätta vad jag fick lära mig om: internationella relationer, globalisering, utvecklingsarbete, fattigdom, ekonomi, miljöfrågor, demokrati, konflikter. Jag läste antropologi och förstod hur många olika sätt det finns att se världen på. Vi lärde oss om globalisering och hur förändring i samhället går till. Vi analyserade hur makt fungerar, vem som har den och vad rättvisa egentligen är.
Sen är har vi det där med hållbarhet, eller hållbar utveckling. Som vi har vänt och vridit på det begreppet. Begreppet som vi skapade för några decennier sen för att försöka enas om hur vi ska göra världen till en bättre plats och lära oss tänka ekologiskt, ekonomiskt och socialt samtidigt. Ibland tar begreppet oss ändå någon stans, ibland är det bara ihåligt – utan tillräckligt ambitiösa mål för hur vi vill ha det här på jorden.
Så hur kom jag in på lantbruksspåret?
Det var tack vare min kandidat som jag kom in på lantbruksspåret och hittade mitt intresse för matproduktion. Jag förstod hur mycket som är sammankopplat med mat – vårt klimat, naturen och djuren, människors hälsa, människors arbetsvillkor, fredsbevarande och motverkande av konflikter. Vad vi äter och hur det produceras är alltså väldigt viktigt, eftersom det kan föra med sig stora konsekvenser – antingen positiva eller negativa.
Kandidatuppsatsen
Jag insåg hur mycket det finns i vår matproduktion som vare sig är hållbart eller rättvist. När jag valde ämne för min kandidatuppsats blev det därför om regenerativt lantbruk, något jag tror kan vara en viktig lösning för att rätta till det.
Examensarbetet om regenerativt lantbruk blev en kvalitativ studie om möjligheter och utmaningar med att driva ett sådant lantbruk i en svensk kontext. Under den tiden fick jag möjlighet att fördjupa mig rejält, men framförallt fick jag möjlighet att intervjua fyra svenska lantbrukare.
Vad hände efter examen?
Tro det eller ej, men det räckte inte med tio veckor för att fördjupa sig i regenerativt lantbruk. Jag ville ha mer, så efter examen sökte jag in till kursen med stort K: Regenerativt lantbruk och Holistic Management på Bäckedals folkhögskola.
Under nästan ett års tid fick jag lära mig ännu mer om ett regenerativt tänk, ekosystemen, djur, lantbruk och om beslutsramverket Holisitc Management som många regenerativa lantbrukare använder sig av. Det absolut mest lärorika var alla de studiebesök vi fick göra runt om i Sverige. Vi träffade många olika människor som berättade om sina verksamheter, visade sina idéer och delade med sig av kreativa lösningar.
Förutom allt jag lärt mig, fick jag även möjlighet att bygga mig ett nätverk med de regenerativa i Sverige. Jag har haft många spännande möten och knytit många kontakter. Genom dem fick jag möjlighet att volontärarbeta på flera gårdar efter Bäckedalskursen. Efter all teori och alla studiebesök, fick jag äntligen lära mig praktiskt och göra själv.
Vad blev jag egentligen efter globala studier?
Jag har själv tänkt mycket på vad jag blev efter 3 år och en kandidatexamen. Enligt universitetets programbeskrivning är jag nu ”en skicklig analytiker som kan arbeta med globala och lokala problem och frågor kring hållbarhet och rättvisa, både i Sverige och internationellt.” Beskrivningen stämmer bra tror jag, men det är kanske inte så jag skulle säga det själv.
Så vad skulle jag säga att jag har blivit då? Inte är det brandman, advokat, nationalekonom eller läkare. Nej, snarare har jag blivit en mer medveten människa, mer öppen, ödmjuk för kunskapen jag ännu inte har, för andras perspektiv, nyfiken på världen, övertygad om att det går att förändra, kritisk till mycket jag inte ens visste existerade innan. Jag har blivit någon som bryr sig, mycket, och som vill leva medvetet, vara omhändertagande och ta ansvar. Med andra ord – ord som jag snott från Isabella Lövins bok Oceankänslan – så har jag blivit en planetär medborgare.
Vart är jag påväg nu?
Julia och jorden – en plats för att dela kunskap, bli inspirerad, analysera, diskutera och berätta.
Vi behöver fler lösningar för att komma ifrån mycket av problematiken kopplat till matproduktion.
Jag vill sprida kunskap och berätta om lösningar, eftersom det tyvärr är många som tror att det inte finns några lösningar eller alternativa sätt att göra.
Många tvivlar på regenerativt lantbruk som en lösning eller känner inte ens till den. Det saknas information och kunskap om regenerativt lantbruk och om hur matproduktionen kan ändras med hjälp av det.
Det är viktigt att öka förståelsen för våra ekosystem och processerna som sker i dem för att förstå syftet med regenerativt lantbruk och hur matproduktionen kan få positiva effekter för naturen istället för att tära på den.
Jag har även saknat en debatt eller möjligheter att diskutera de många olika lösningar för en mer hållbar matproduktion.
Jag har känt att vissa av lösningarna kanske står i konflikt med varandra och hur ska vi då kunna avgöra vilken som är bäst?
Andra lösningar kanske kan tyckas stå i konflikt, medan de i själva verket kan gynna varandra, därför tycker jag att det behövs nya perspektiv för att få syn på det.
Framförallt tror jag det är viktigt att leva i det nya redan nu och inte vänta på att saker ska förändras. Därför vill jag dela med mig av mina erfarenheter och tankar kring andra sätt att förhålla sig till mat eller hur det är att producera den med på ett regenerativt sätt.
Varför en blogg? Vad vill jag med den?
Nyfikenhet!
Jag vill lära mig mer om hur vår mat produceras och hur det är att jobba med djuren och jorden. Jag tror att det är fler än jag själv som inte kan så mycket om matproduktion och tycker att det är viktigt att vi ändrar på det. Så att vi alla kan ta ansvar för vår mat.
Längtan!
Jag längtar efter mat som är rättvis och mer än hållbar för både planet och människor. Efter att leva i samklang med naturen och närmare den. Kanske också efter att själv få producera näringstät och god mat på ett regenerativt sätt.
Minska avstånden!
Mellan staden och landsbygden och mellan konsument och producent. Så att vi vet var och hur vår mat produceras – kanske känna personen bakom maten. Så att människor i stan känner koppling till landskapet.
En ny berättelse!
Hur ska vi kunna producera mat på ett bättre sätt, om vi inte vet vilka andra sätt som finns? Vi kan inte bygga det vi inte kan föreställa oss, därför behöver vi berättelser som kan lära oss om andra lösningar och som får oss att tro på möjligheterna.