Våren 2024 avslutade jag kursen Regenerativt Lantbruk och Holistic Management på Bäckedals folkhögskola. Den pågick under nästan ett års tid och har en betydande roll för den här bloggen. Efter sista kursträffen i juni skrev jag ihop en text där jag försökte mig på att sammanfatta kursen, sätta ord på allt jag varit med om och fått lära mig.
Efter sista kursträffen, 17 juni 2024
Tänk om fler fått göra det jag gjort under nästan ett år nu på Bäckedals folkhögskolekurs Regenerativt lantbruk och holistic management! Jag som stadsbo med så gott som noll erfarenhet eller utbildning inom lantbruk har fått händerna slickade av en rispig kotunga, borrat in fingrarna i den mjuka ullen på fåret som står och tuggar över min axel när jag sitter i hagen, sett de kuttrande hönorna som pickar runt i gräset, kliat på hunden som sprungit runt bland oss på föreläsningarna i jakt på gos.
Framförallt har jag fått träffa inspirerande, omsorgsfulla, kreativa och ansvarstagande människor som tar sitt yrke som matproducent på största allvar och ser det för den livsviktiga uppgift som det faktiskt är. Jag har sett massor av exempel på hur mat kan produceras på sätt som de flesta skulle säga är omöjliga, olönsamma eller ineffektiva. Men jag har fått se det, med mina egna ögon:
Hur gräset växer mer och grönare där de flyttat runt djuren på bete och hur fint och smakrikt köttet blir.
Hur de samodlar mängder av grönsaker på minimal yta.
Hur de säjer grönbetesägg direkt till kund i sina gårdsbodar.
Hur de kan mjölka kor som bara betat eller ätit hö och haft sina kalvar kvar hos sig.
Hur de odlar spannmål med minimal plöjning och istället med täckodling, ferment och biokol.
Hur de kan få virke, ved och pappersmassa utan att skapa kalhyggen.
Jag har fått pratat med dem, lyssnat på deras historier – om allt: det svåra, det viktiga, det roliga, det lättsamma, det befriande, det knäckande och det belönande med att vara lantbrukare idag.
Jag har fått lära mig om naturen, växterna, djuren och kanske framförallt om ekosystemen och processerna som pågår i dem. Energiflödet från solen som går genom växterna till jord, djur och oss människor. Artsamspelet mellan allt levande – från minsta mikroorganism till djur av alla dess slag och det största av träd. Kretsloppen som måste fungera, vattnet som måste cirkulera för att tillgodose allt liv och mineralkretsloppet som måste se till att allt som dött bryts ner till byggstenar, mineraler och näringsämnen för nytt liv. Hur vi människor kan ägna våra liv åt att bygga upp dessa processer, laga dem när de behövs och njuta av dem när de fungerar som de ska.
Jag har fått så mycket: ställa dumma frågor, vara nybörjare, guidning, ansvar och vara nyfiken. Det finaste av allt är att jag inte behövt göra det ensam. Jag har också fått en gemenskap, där vi lär tillsammans, hjälpas åt och bryr oss om varandra på ett sätt som jag sällan sett innan – om någonsin. Jag har lärt mig om vikten av samarbete, att ta ansvar och vilja bidra. Ovärderlig kunskap och erfarenhet som jag nu inte vet hur jag skulle kunnat ha klarat mig utan. Det finns nog bara ett ord som är tillräckligt nog för att passande beskriva det jag känner:
Tack.
Ps. Och nej, det var inget perfekt avslut vi fick nu på sista kursträffen i helgen. Det var en perfekt början…
