Inläggen i den här serien är från min dagbok/loggbok som jag skrev medan jag var iväg på min volontärsommar med stövlarna i jorden. Jag har valt att inte säga vart jag har varit, eller hos vem, för att hålla det lite mer anonymt här på bloggen. Lite hemlighetsfullt, jag vet, men det jag kan säga, är att det var på flera olika gårdar hos folk jag lärt känna genom kursen Regenerativt lantbruk och Holistic Management på Bäckedals folkhögskola. Genom att volontärarbeta fick jag äntligen chans att testa det vi lärt oss i kursen på ett mer praktiskt sätt, samtidigt som jag fick lära mig nya saker. Jag var på gårdarna olika länge, allt från 3 dagar till tre veckor, men konceptet var detsamma: mat och boende i utbyte mot arbete på gården. Sen var det ju faktiskt en sak jag ville ta reda på under sommaren också: Kan det bli någon lantbrukare av undertecknad stadstös eller inte?
Ännu en dag i juli:
Imorse fick jag sovmorgon. Det var rätt skönt efter att ha ansvarat för gården, när mina värdar var bortresta över helgen. Jag fick sköta och mata fåglarna både morgon och kväll. De är morgonpigga och vill ut så tidigt som möjligt. Jag försöker vara uppe vid klockan sju. Tyvärr är några av dem också nattbrackor så de vill inte gå in förrän solen har gått ner. Först vid elva-tiden kan jag stänga till, även om de fått kvällsmaten tidigare. Så det var rena lyxen när någon annan tog morgonrundan och jag kunde sova ut. Nu förstår jag verkligen varför de blev så glada när jag erbjöd mig att göra det!
Som vanligt hoppade jag rätt i arbetskläderna, även om jag inte skulle börja arbeta med en gång. Istället gick jag ut med morgonkaffet och satte mig inne hos fåren för att gosa. Så fort jag kom till grinden och började haka av eltrådarna så tittade de ut ur sitt lilla röda hus. När de såg att jag var påväg in till dem kom de fram fort. De visste vad som väntade: Kli och gos! Finns det ett bättre sätt att starta dagen så säg.
Tillslut lyckades jag ändå slita mig från fåren och påbörja arbetet för dagen. Att plantera ut jordärtskockor är det pågående projektet. Min värd har uppförökat massor av sorter: Götländsk, Guurd, Dwarf, Gföhler Rote, Olatin Patate och Drago, för att bara nämna några.
För fem år sedan anlade de ett ganska stort land i form av en market graden, som det brukar kallas. Där finns flera odlingsbäddar på rad, med små gångar mellan. De första åren odlade de mycket grönsaker där, men i år blir det istället flera bäddar med jordgubbar av olika sorter och så jordärtskockorna då. Fast jordärtskockorna är perenna, och kommer stå kvar i bäddarna år efter år.
Jorden i odlingsbäddarna är lerjord och min värd berättar att tidigare har det odlats konventionellt här. Tunga maskiner har kompakterat jorden, vilket innebär att den har blivit hårt packad så att vatten och syre har svårt att ta sig ner. Att det är just lerjord gör det inte bättre med kompakteringen heller. Konstgödsel och olika typer av besprutning har försvagat de naturliga processerna i jorden och skadat mikrolivet. Därmed finns det inte tillräckligt med organiskt material i jorden, på vissa ställen är det mer lera än jord, så att säga. Därför gäller det att tänka på att förbättra jorden och få igång mikrolivet igen. Här är jordärtskockor en riktig kämpe! De skapar massor av utrymme där mikrolivet kan bo och bidrar med mycket organiskt material. Åh, juste! De blir ju tokvackra också. Långa och ståtliga med vackra blommor på toppen som påminner om solrosor. Kanske svårt att tro när de ser ut såhär från början…
Skockor är ändå häftiga! Det har jag förstått medan jag varit här. När det gäller tillagning kan du göra allt med dem som du kan göra med potatis – det vill säga massor. Det fina är att de inte behöver skördas för att lagras, utan de kan vara kvar i jorden och skördas från oktober ända till maj någon gång. Det ni! Just under den perioden som nästan inget annat växer eller finns att skörda. Det är alltså en fin gröda när det kommer till matberedskap, inte bara för att den finns under vintern, utan även för att den förökar sig av sig själv. Utan extra jobb får du mer och mer skörd. Dock kanske du vill ha lite koll på att de olika sorterna inte krockar för mycket med varandra i jorden. Då kan man göra som min värd har gjort nu och satt Vallört mellan bäddarna. Den skapar en barriär nere i jorden med sina rötter som jordärtskockorna inte kommer igenom.
Hur gjorde jag då när jag planterade? Först tog jag bort täckmaterialet som låg ovanpå bädden: halm och ströbädd från får och gäss. Sen grävde jag ett hål med ca 15 cm djup och la jorden i en hög vid sidan. I hålet la jag så kallat mättat biokol och hönsgödsel.
Biokol är superbra för mikrolivet, eftersom det skapar massa ställen för dem att bo. Grejen är bara att biokolen i ren form suger åt sig näring – den du egentligen vill att växterna ska få – och lagrar den i sig. Genom att först låta biokolen dra i näring, till exempel med lakvattnet från bokashi, blir den mättad. Då suger den inte längre åt sig näringen från jorden, utan släpper istället långsamt ifrån sig den.
Hönsgödsel är rikt på kväve, men det finns risk att det blir för starkt och rötterna ”bränns”. Därför täckte jag gödsel och biokol med ett litet lager jord. Sen la jag i skockan och smulade på jorden igen. Ja, ni läste rätt, jag smulade på jorden. Det var verkligen det som behövs för när hålet var grävt var det som en stor lerklump som kom upp. Hade jag tur så föll den isär lite, men som mest i fem bitar, inte mer. Vi hoppas på att jordärtskockorna kan ändra på det. Som tur är fanns det åtminstone gått om mask, så det finns ju hopp! Det sista jag gjorde var att vattna lite innan jag la tillbaka täckmaterialet igen.
Det är ett rätt fysiskt och smutsigt jobb, men det gjorde mig inget. Jag passade på att lyssna på sommar i P1. Härligt var det! När jag stod där på huk i mina hängselbyxor, med leriga handskar (och händer) och lyssnade på intressanta berättelser från inspirerande människor. Jag kände solen värma i ansiktet, hörde fåglarna som kvittrade och sen fick jag sällskap av gässen som gick och betade gräs på andra sidan staketet. Jag trivs rätt bra här ändå måste jag säga, med leriga händer och stövlarna i jorden.
Lämna ett svar