Inläggen i den här serien är från min dagbok/loggbok som jag skrev medan jag var iväg på min volontärsommar med stövlarna i jorden. Jag har valt att inte säga vart jag har varit, eller hos vem, för att hålla det lite mer anonymt här på bloggen. Lite hemlighetsfullt, jag vet, men det jag kan säga, är att det var på flera olika gårdar hos folk jag lärt känna genom kursen Regenerativt lantbruk och Holistic Management på Bäckedals folkhögskola. Genom att volontärarbeta fick jag äntligen chans att testa det vi lärt oss i kursen på ett mer praktiskt sätt, samtidigt som jag fick lära mig nya saker. Jag var på gårdarna olika länge, allt från 3 dagar till tre veckor, men konceptet var detsamma: mat och boende i utbyte mot arbete på gården. Sen var det ju faktiskt en sak jag ville ta reda på under sommaren också: Kan det bli någon lantbrukare av undertecknad stadstös eller inte?
En dag i juli, på djurrundan:
Jag kliver upp på den röda fyrhjulingen, vrider om nyckeln, trycker på startknappen, lägger i en växel och puttrar iväg. Det är dags att göra djurrunda. Det brukar bli en på morgonen och så en lite senare, på eftermiddagen någon gång. Nu ska jag göra den själv.
Bakom fyrhjulingen är släpvagnen kopplad som har en IBC-tank på sig. Det är en stor vit plastbehållare som är inuti en metallbur och kan hålla massor av vatten. Det praktiska med metallburen är att allt som kan behövas på en djurrunda kan hängas där: Gallagherrullar med eltråd på, en vattenhink, en kniv, extra stängselstolpar och de neongröna äggkartorna i sin transportkorg. Längst fram på släpet har jag ställt hinkarna med foder till kycklingarna och hönsen som vi fyllde på imorses.
Jag svänger ut på fältet, kör mellan de tomma kycklingburarna som står kvar efter de tre första slaktomgångarna. Sen åker jag vidare upp för en liten backe till de kycklingburar som är kvar lite längre upp. Burarna är byggda av träreglar med väggar och tak i plast på ena delen för vind- och solskydd. På andra delen finns ett metallnät för ljus- och luftinsläpp.
Under första och andra djurrundan jag var med på fick jag testa att flytta burarna. De är rejält tunga, eftersom de trots det relativt lätta materialet ändå är rätt stora. De flyttas för hand genom att använda en metallställning med hjul på. Det krävs både styrka och ett speciellt knyck för att få in hjulen under burens ram. Första gången tog det flera gånger innan jag fick till det och efter de gångerna var musklerna i armarna som gele. Kycklingarna flyttas varje dag från att de kommer ut när de är ca 3 veckor tills att de slaktas. Snacka om att mina värdar får bra träning under sommaren! Som tur är när jag nu gör rundan själv så har de redan blivit flyttade för dagen, rena lyxen ju.
Jag ger kycklingarna foder genom att hälla hinkarna över metallnätet så det landar i strängar ner i gräset. De får vatten i en vattenkopp som sitter fast i burens tak. Från koppen går ett litet rör upp till en hink med lock på som står ovanpå buren. Däri fyller jag på när jag ska ge dem nytt vatten. Efter att jag gjort samma process sex gånger, i varje bur som är kvar, hoppar jag på fyrhjulingen igen och åker vidare till kossorna.
Där står de. Så fina, med sina snälla ögon. Som vanligt är de lugna, men samtidigt lite nyfikna. Jag har tänkt flera gånger nu att det nästan ser ut som att någon skvätt svart färg på dem, eller kolabrun på vissa. En av dem ser ut som den doppat ner hela mulen i svart färg.
De iakttar mig medan jag försöker lyckas med att backa intill släpet mot vattenkaret. Jag förstår inte hur kan det vara så förbaskans svårt att backa med släp egentligen?! Någon av dem muar på mig. Jag intalar mig att de försöker peppa mig, men likaväl kanske de bara vill att jag skyndar med vattnet. Efter andra försöket lyckas jag, som tur är. På släpet sitter ett avsågat rör. Det hänger jag på tankens kran, så det pekar ner i karet innan jag vrider på vattnet. Jag står där och pratar med dem en stund medan jag väntar på att karet ska fyllas. Sedan bär det av mot hönsen.
Ljudet av kacklandet möter mig så snart jag närmar mig hagen som hösen går i. De låter så högt att de nästan överröstar ljudet av fyrhjulingen. Jag möts av ett brunt hav av hönor vid staketet. Även här ska jag backa intill släpet för att fylla på vatten. Fast nu får jag inte glömma att stänga av elen först, för jag vill inte ha el i hela fyrhjulingen när jag ställer den mot stängslet. Övning ger färdighet brukar man väl säga, men jag vet inte om det gäller att backa med släp, för jag behöver flera försök för att få till det.
Hönsen får sitt foder i rännor som står utspridda intill deras äggmobil. Jag kollar även till deras vatten och fyller på där det behövs. Bjuder på en liten film på när de dricker. Jag tycker de ser så roliga ut då!
Äggmobilen är en liknande variant som de jag sett tidigare i sommar. Det är mest en del detaljer som skiljer sig, som att en här har skjutdörrar istället för ett litet kryp in till äggrännorna. Jag har med mig korgen med kartorna som jag packar i och sedan börjar jag plocka äggen från en ränna i taget. Emellanåt blir jag avbruten av en höna som hoppar upp och undrar vad jag håller på med. Då får jag jaga ut den så den inte blir instängd sen. När jag är klar sätter jag äggkorgen på sin plats på släpet igen. Nu gäller det att köra försiktigt tillbaka så de inte krossas på vägen.
Imorgon morgon ska äggen putsas och gås igenom innan de sätt i flaken till försäljning. Igår hjälpte jag min värd med det. Första gången jag putsade ägg. Jag säger putsar, för de ska inte tvättas med vatten, det förstör äggskalet och kan göra att äggen blir dåliga. Istället använde vi en typ av svamp som har fint slippapper på sig. Vi gjorde ett i taget, men det gick ändå ganska fort. Många ägg blir det!
Lämna ett svar