Inläggen i den här serien är från min dagbok/loggbok som jag skrev medan jag var iväg på min volontärsommar med stövlarna i jorden. Jag har valt att inte säga vart jag har varit, eller hos vem, för att hålla det lite mer anonymt här på bloggen. Lite hemlighetsfullt, jag vet, men det jag kan säga, är att det var på flera olika gårdar hos folk jag lärt känna genom kursen Regenerativt lantbruk och Holistic Management på Bäckedals folkhögskola. Genom att volontärarbeta fick jag äntligen chans att testa det vi lärt oss i kursen på ett mer praktiskt sätt, samtidigt som jag fick lära mig nya saker. Jag var på gårdarna olika länge, allt från 3 dagar till tre veckor, men konceptet var detsamma: mat och boende i utbyte mot arbete på gården. Sen var det ju faktiskt en sak jag ville ta reda på under sommaren också: Kan det bli någon lantbrukare av undertecknad stadstös eller inte?
En mulen dag i juli, från odlingen:
Idag ska vi så en massa. Så? Mitt i sommaren, tänker ni, Vad ska ni odla nu? Jo, jord. Vi ska odla jord. Vänta va? Vadå odla jord?
Som ni kanske minns planterade jag jordärtskockor häromdagen (om ni missat det så kan ni läsa här), men vi hade inte tillräckligt med jordärtskockor för att odla på hela ytan. Resten av odlingsbäddarna har sedan i vintras varit övertäckta med plast för att behålla fukten och minska på ogrästrycket tills det ska odlas där igen. Det var lite jobb med att först ta av plasten och sen luckra upp jordskorpan, men vi löste det tillsammans. Sen tog vi hjälp av fågelmaffian, med andra ord gårdens ankor och höns, för att minska snigelproblemet som väntade på oss under plasten.
Precis som jag skrev tidigare så är jorden i bäddarna väldigt kompakterad, det är för lite luft i jorden, för lite organiskt material och för mycket bar jord. Allt det där gör att mikrolivet i jorden inte mår något vidare och de fyra ekosystemprocesserna – energiflödet, vattencykeln, mineralcykeln och artsamspelet – fungerar inte som de ska. Så nu ska vi odla jord. För att få i gång processerna igen, få jorden att må bra och bli full av liv!
Vad ska vi så nudå när vi ska odla jord? Jo, det blir bovete, gurkört, grävklöver, ringblomma, solros, gråärt och lite diverse blomfröer. Allt i en enda blandning, så att de kan dra nytta av varandra. Vissa av växterna vi sått är kvävefixerande. Kväve är en av de viktigaste byggstenarna för växtligheten. Istället för att använda konstgödsel för att få kväve i jorden, kan istället de kvävefixerande växterna dra ner kvävet som finns i luften och binda det i jorden. Då kan även de andra växterna få nytta av det. Kvävefixering är faktiskt en väldigt spännande process som innebär att växten har ett samarbete med en massa bakterier i jorden. Innan jag kan förklara det för er får jag läsa på lite mer, så vi återkommer till det vid ett senare tillfälle. Hursomhelst, så är det ändå rätt häftigt?!
Även de växter som inte är kvävefixerande har uppgifter: de ska hålla jorden täckt, öka mängden organiskt material i jorden och gynna mikrolivet. Det är inte bra om jorden är bar, för då mår den inte bra. Någon utav de amerikanska gurusen inom regenerativt lantbruk, som jag tyvärr inte minns namnet på nu, brukar säga att bar jord är som om du skulle vara naken, hungrig och törstig på samma gång, samtidigt som du dessutom har feber.
När han säger att jorden är törstig har det med vattencykeln att göra. Det är svårt för vattnet att komma igenom jordskorpan om den är bar, vattnet liksom stutsar av den utan växterna som guidar det ner. Det har också med kompakteringen att göra, så rötterna är viktiga för att bryta upp jorden.
Växtligheten kommer bidra med skugga och dra ner temperaturen på jordytan. Då kommer inte fukten dunsta av och mikrolivet slipper grillas när solen ligger på. Jorden har med andra ord inte längre någon feber när vår sådd har vuxit upp. Den är inte heller naken längre, utan klädd i grönska och blommor i alla dess färger.
Växterna tillsammans med mikrolivet kommer även göra jorden mer lucker och syre kan ta sig ner, vilket är viktigt för att det ska bli mer mikroliv där nere. Mikrolivet är en del av ytterligare en ekosystemprocess: artsamspelet.
Artsamspelet gör också att mineralcykeln, ännu en ekosystemprocess, fungerar som det ska. Med hjälp av den processen slipper jorden vara hungrig. Mikrolivet i jorden, maskar, insekter och andra smådjur bryter ner dött växtmaterial som kan bli nya byggstenar och näringsämnen för växterna.
För att vattencykeln, mineralcykeln och artsamspelet ska fungera behöver de dock sin fjärde kompanjon: energiflödet. Denna ekosystemprocess är solljus som blir till energi för resten av livet. Allt tack vare växternas fotosyntes.
Kanske har ni inte hört om de fyra ekosystemprocesserna innan, kanske behöver ni en repetition, hursomhelst så har jag skrivet en längre text där jag presenterar dem mer grundligt och ger er länkar där ni kan läsa mer. Den kan ni kolla in här!
Ja, som ni kanske förstår så hänger allt ihop med vartannat. Processerna gynnar varandra. Det är som en god spiral som nu kommer igång tack vare lite fröer som vi sått. Ja, naturen hade ju förstås löst det ändå för eller senare, men jag vill ändå tro att vi har gjort det lite extra bra för jorden nu när vi sått.
Men vet ni vad! Det blir mer fint av vår sådd än att vi ”bara” odlar jord. Det kommer bli blommor till bina och de andra pollinatörerna och kanske några till oss också.
Fördelen med att det blir så sent är att vi nu kommer sträcka ut säsongen av blommande växter. Så när bina ska börja invintra och måste ladda upp med mat, finns det lite extra att ta av. Sen planerar min värd att låta solrosorna stå kvar över höst och vinter. I fröna finns det massor av fett som är viktigt för fåglarna som övervintrar här. Så kan de få vara mätta i vinter de med. Fint!
Medan jag skriver de här sista raderna kommer regnet för att hjälpa oss avsluta vårt arbete genom att vattna sådden. Vattencykeln påbörjar ännu ett varv. Tack för det regnet!
Lämna ett svar