Inläggen i den här serien är från min dagbok/loggbok som jag skrev medan jag var iväg på min volotärsommar med stövlarna i jorden. Under sommaren var jag på flera olika gårdar hos folk jag lärt känna genom kursen Regenerativt lantbruk och Holistic Management på Bäckedals folkhögskola. Jag har valt att inte säga vart jag har varit, eller hos vem, för att hålla det lite mer anonymt här på bloggen. Lite hemlighetsfullt, jag vet, men förhoppningsvis kommer det andra tillfällen i framtiden då ni får veta mer. Hursomhelst, så var jag på gårdarna olika länge, allt från 3 dagar till tre veckor, men konceptet var detsamma: mat och boende i utbyte mot att jag hjälpte till med arbetet på gården. Förutom att volontärandet var ett riktigt bra sätt att resa, var det också ett tillfälle att få lära mig nya saker. Jag fick äntligen chans att få testa det som vi lärt oss teoretiskt i kursen på ett mer praktiskt sätt. För att få lite kött på benen helt enkelt. Sen var det ju faktiskt en sak jag ville ta reda på under sommaren också: Kan det bli någon lantbrukare av undertecknad stadstös eller inte?
Nu kör vi, första brevet!
En sen eftermiddag, någon gång i maj:
Snart går jag på tåget. Snart är jag där. Ute i landskapet, bland djur och växter med härliga människor. Tänk vilken helg jag kommer få!
Stövlar, regnkläder och orimligt mycket arbetskläder för bara tre dagar är packade. Fem röda tulpaner inslagna i aprikosfärgat blompapper ligger på väskan för att inte bli mosade. De är hållbart odlade från Fridas blomster, med lökarna kvar så att de kan planteras och komma igen nästa år. Nu är jag påväg! Första volontärresan för sommaren. Känslan i kroppen? Lite pirrigt faktiskt, men också taggad och förväntansfull!
Det ska bli spännande att se vad helgen har att bjuda på och få se stället jag ska till i en annan årstid. Det är nämligen inte första gången jag är där. Förra gången var bara ett besök, men jag har ändå fått en rundtur på markerna, sett det stora tunnelväxthuset, gått bland kossorna och hälsat på vovven. Men nu är det annorlunda, nu ska jag ju bo och arbeta där. Iallafall i några dagar. Så kul!
Jag har fått några hintar om vad det kan bli för arbetsuppgifter: Utplantering av tomater i växthuset, plantering av fruktträd och kossekoll, men andra ord den dagliga tillsynen för att se så djuren mår bra och har vad de behöver. Vad jag ska göra mer exakt vet jag ju inte förrän jag är där, förutom att deras granne som är mjölkbonde ska ha kosläpp imorgon och vi ska hjälpa till. Runt 1000 personer kommer dit! Jag ska faktiskt erkänna att jag inte har varit på ett kosläpp innan. Så det blir första gången för mig, som med mycket annat den här helgen.
Kvällstid, dagen därpå:
Jag gick upp klockan 6, vilket är ovanligt tidigt för mig som vanligtvis börjar jobbet tidigast klockan 10. Och nej, jag är absolut INTE en morgonmänniska, snarare är det som att återvända från de döda när det är dags att vakna på morgonen. Fast den här morgonen var det annorlunda. Jag var inte uppe klockan 6 för att jag hade blivit tillsagd att gå upp då, jag kunde börja när jag var redo. Men jag var taggad och ivrig att köra igång. Helt plötsligt var det inte ett problem att komma upp.
Vi började med att mixa en fröblandning för en vall som skulle sås. En utav grannarna har en traktor med såmaskin, så han hjälper gårdarna runt om som inte har egna. Grejen är ju bara det att alla helst vill så samtidigt. Att vara redo när det finns en lucka är därmed ett måste, därför blev det en tidig start. I fröblandningen fanns ett gäng olika sorter och jag kände nog igen knappt en tredjedel, bland annat timotej, korn och kärringtand. Jag inser att jag har mycket kvar att lära där.
Dessutom har jag förstått att det inte direkt hör till vanligheterna att ha så pass många olika sorter i sådden. Tanken här är dock att få in mer diversitet i en vall som saknar det just nu. Fler växter och av olika sorter, både gräs och örter. Förhoppningen är också att med hjälp av betesdjuren få igång en naturlig fröspridning, med hjälp av deras tramp, betande, gödsel och rörelse i landskapet. Om det går som det ska blir det därmed ingen insådd nästkommande år. Dessutom finns den naturliga fröbanken i marken, frön som ligger vilandes i marken och väntar på rätt förutsättningar. Även det hoppas vi att betesdjuren kan hjälpa till med.
Ska jag vara ärlig minns jag knappt i vilken ordning vi gjorde allt sen, men jag vet att vi matade grisar, packade spenatblad i påsar till försäljning, fixade iordning gårdsboden, rensade ogräs i växthuset, mätte upp ställningar som ska hänga i växthustaket, grävde land med grep och kämpade mot envisa grästuvor, gjorde kossekoll och kollade kosläpp hos grannen med ca 1500 andra. Allt det här skedde alltså innan lunch, fast då åt vi vid runt halv två tror jag.
Till lunch fick vi en helt underbart god tomatsoppa gjord på deras egenodlade tomater, vitlök och lök. Till det ett supergott bröd bakat med pumpamjöl! Ja du läste rätt, mjöl gjort på pumpa som först torkats och sen mixats. Jag måste verkligen passa på att dela med mig av deras tips på att ta vara på tomater. När de skördat gjorde de ett storkok som fungerar som bas för tomatsås, soppa eller liknande och sedan fryst in. Sen när det är dags att koka soppan är det bara att tina upp, hotta upp den med lite valfria kryddor och så voilà, klart! Det var verkligen en riktig panglunch som avslutades med lite kaffe och en banankaka med en hint av kakao.
Juste, kosläppet! Det måste jag ju berätta om. Tydligen så var det ett helt eventbolag som höll i det och de hade förberett det i flera dagar. Det fanns tält för att köpa fika, högtalare med musik på full volym och en flera meter hög uppblåsbar arlako. En stor yta var avsedd till den väldigt stora parkeringen som behövdes för alla bilar och det var flera parkeringsvärdar för att lotsa alla rätt. Utanför ladugården var en tillfällig hage uppbyggd med härligt grönt gräs i. Runt den samlades alla människor, flera hundra mer än vad de först trott. Sen kom de, kossorna, skuttandes ut och sprang omkring. Folk tog selfies med kossorna och de många barnen fick sitta på första parkett för att se bättre.
Jag vet inte helt vad jag hade förväntat mig, men jag trodde aldrig att ett kosläpp var ett så pass stort event! Det var över nästan lika fort som det började. Jag vet inte riktigt vad jag tyckte, men det kändes som om det kanske var en lite förenklad bild av hur mjölkkor lever. Det är svårt att få en riktig insyn, bara genom denna lilla glimt, men det kanske inte är det som är tanken? Antagligen är det många av dem som var där som aldrig kommer i kontakt med lantbruk annars, eftersom det finns ganska få möjligheter att göra det om du inte är i branschen eller känner någon som är det. Kanske är kosläpp ett försök till mer kontakt mellan produktion och konsument? Kanske är det bara en show för nyfikna stadsturister?
Samtidigt som vi stod där och kollade på korna som sprang ut på gräset kunde jag inte låta bli att tänka på de kor som redan gick ute i skogen en bit bort. Som dessutom får ett nytt kosläpp nästan varje dag när de flyttas till en ny fålla med nytt gräs. Undra vad kosläppspubliken hade sagt om det, om de hade vetat om det?
På tal om kosläpp varje dag, så fick jag också hjälpa till med en sak som jag längtat efter att få göra länge nu. Flytta kor! Det var ingen stor flytt, en ny fålla i samma skifte som det bara var att ta bort en tråd från. Men jag fick i alla fall veva in den gamla tråden, ta upp stolparna från den gamla fållan och se korna när de skuttade in på nytt gräs. Så fina de var, och nöjda. Jag med!
På eftermiddagen åkte vi på deltagarträff med några kurskamrater. Vi hade fått i uppgift att besöka någon gård eller att någon i kursen fick bjuda in till sin gård. När vi kom gick vi en sväng över deras marker, kollade in vad som växte på dem, hälsade på korna, grävde hål i marken på de olika skiftena, jämförde jorden och letade mask. Vi beundrade både gamla fina stenmurar som dök upp här och var och inspekterade stängslingen som de precis blivit färdiga med. Sen knödde vi in oss i köket, hade livliga diskussioner och fick en riktigt god måltid: chili med köttfärs av lamm och nöt med potatis, bönor, paprika och en massa goa kryddor. Tillslut kollade vi klockan och tog för givet att den gick fel, för hur kunde den redan vara 10?! Men rätt gick den och utanför köksfönstret hade det faktiskt börjat skymma för ett tag sedan. Det var nästan mörkt, trots att en del av natthimlen fortfarande var sådär ljus som den är vid den här tiden på året.
Det har varit en minst sagt intensiv dag, men så lärorik och rolig. Ni ska bara veta vad jag fått utlopp för min nyfikenhet när jag får ställa alla dumma frågor. Om biologi, varför korna gör som de gör, hur man säjer in biokol till folk, vad växterna heter som är på marken där vi går, vad de tyder på och tusen andra saker. Jag känner mig konstant som ett barn på julafton, med en go och varm känsla i kroppen. Jag tror den kommer ifrån att jag får göra det som det är meningen att jag ska göra: Jobba ute i landskapet, med djuren, jorden, växterna och min egen kropp.
Imorgon blir det nya äventyr, men först ska jag stendäcka i sängen och sova som en liten gris. Undra hur mycket träningsvärk jag vaknar med imorgon…