Inläggen i den här serien är från min dagbok/loggbok som jag skrev medan jag var iväg på min volontärsommar med stövlarna i jorden. Jag har valt att inte säga vart jag har varit, eller hos vem, för att hålla det lite mer anonymt här på bloggen. Lite hemlighetsfullt, jag vet, men det jag kan säga, är att det var på flera olika gårdar hos folk jag lärt känna genom kursen Regenerativt lantbruk och Holistic Management på Bäckedals folkhögskola. Genom att volontärarbeta fick jag äntligen chans att testa det vi lärt oss i kursen på ett mer praktiskt sätt, samtidigt som jag fick lära mig nya saker. Jag var på gårdarna olika länge, allt från 3 dagar till tre veckor, men konceptet var detsamma: mat och boende i utbyte mot arbete på gården. Sen var det ju faktiskt en sak jag ville ta reda på under sommaren också: Kan det bli någon lantbrukare av undertecknad stadstös eller inte?
Någon gång i slutet på juni:
Nu har jag kommit iväg på min långresa. Minst 5 veckor kommer jag vara hemifrån. Otroligt!
Det har varit tre intensiva första dagar. Väldigt roliga, men oj så mycket nya intryck och lärdomar och människor. Min värd hade nämligen besök av ett gäng från skogsträdgårdskursen på Holma folkhögskola. De var här för att göra studiebesök till olika skogsträdgårdar och jag och Kimberly fick hänga med! Jag skrev om vårat ”smakprovsbesök” i ett tidigare inlägg, när vi fick se skogsträdgården hos min värd första gången. Nu skulle även de från Holma få se den.
De andra dagarna åkte vi iväg på utflykter för att kolla på flera olika skogsträdgårdar, så nu har jag verkligen fått en bild av hur de kan se ut. Det finns otroligt mycket mer kunskap att söka efter när det gäller skogsträdgårdar, både praktisk och teoretisk, men min största lärdom hittills är att de har sådan enorm potential! Dels för matberedskap, dels för den biologiska mångfalden, bara för att nämna två av de mest uppenbara fördelarna.
Jag tänkte att jag skulle berätta för er om ett utav studiebesöken vi gjorde med gänget från skogsträdgårdskursen. Det var till Väversunda Bärodling som också har en 25 år gammal matskog. Det första vi såg när vi klev ur bilen var deras fina gårdsbutik. Såklart blev vi ivriga att gå in och därinne kunde vi hitta bigarråer, jordgubbar, rabarber och krusbär. Men det var inte det enda! De hade även massa saft och sylt och det häftigaste av allt var de egenodlade valnötterna och hasselnötterna. En av de anställda tittade in i butiken och välkomnade oss. Han skulle vara vår guide för dagen.
Vi fick slita oss från gårdsbutiken och slog oss ner i trädgården för en introduktion till företaget och framförallt till konceptet kring matskogar. En matskog är liknande en skogsträdgård, men för att kallas just matskog finns det lite fler kriterier. Den ska vara minst ett halvt hektar stor, minst 60% av den totala ytan ska vara täckt av trädkronor, innehålla 50 olika arter varav 75% av arterna ska vara ätbara. Ytterligare ett krav är att den ska innehålla minst 5 nivåer av växtlighet, de nivåerna kan till exempel vara buskar, större träd, mindre träd, örter, svampar, marktäckande växter, vattenväxter, klättrande växter eller rotväxter. Precis som med skogsträdgårdar är syftet med en matskog att vi ska få mat av den och att den ska vara ett system som är nästintill självgående.
Vi gick genom de olika odlingarna, som såg ut mest som odlingar gör: i rad efter rad, med olika bär på olika fält. Men när vi kom fram till matskogen var den allt annat än vanlig. Med sina 8 hektar känns den enorm. Eftersom den började anläggas för 25 år sedan så den var rejält uppvuxen nu, med höga träd och växtlighet på varenda liten yta, varenda liten nivå. Vi gick verkligen in i en lummig och tät skog på sina ställen. Höga hasslar med breda kronor, valnötter som bar frukt och ståtliga kastanjer som sträckte sig flera meter ovanför oss. Där skogen sprack upp fanns det savannliknande gläntor, med mindre träd och buskar som stack upp i det höga gräset. På några små plättar fanns odlingsbäddar med fruktträd precis intill.
Matskogen var minst sagt imponerade! Jag förstod på kursdeltagarnas hängande hakor och stora ögon att det här är något som är ovanligt att få se. De berättade för mig att i Sverige finns det inte jättemånga skogsträdgårdar eller matskogar överlag, även om de har blivit fler på senare år, men det är få som är så pass uppvuxna som denna. En förklaring till att det inte finns fler är för tiden och resurserna det tar att anlägga en matskog, innan den växer upp. Arbetet betalar sig inte tillbaka förrän efter ungefär 10 år, men när det väl gör det, finns en resiliens som är svår att knäcka.
Dels är resiliensen ekologisk. Hela matskogen fungerar som ett ekosystem. Med sin mångfald försvarar den sig mot hot som sjukdomar och skadedjur. Systemet är klimatanpassat och motverkar såväl torka som översvämningar tack vare all vegetation. Det utvecklade rotsystemet motverkar jorderosion. Matskogen som helhet blir en såkallad kolsänka. Dess biomassa lagrar enorma mängder kol och det blir inte något utsläpp i slutändan, eftersom skogen inte avverkas. De träd och växter som dör bryts ner naturligt och kolet från dem återupptas av ekosystemet.
Dels är resiliensen ekonomisk. Variationen på grödorna gör att du inte behöver stå och falla med priset eller tillväxten på en enda gröda. Många av växterna är ovanliga och du får ett unikt utbud att erbjuda kunderna. Eftersom systemet blir nästintill självgående går de flesta arbetstimmar till skörd och det är högst sällan som det användas maskiner som behöver underhållas.
När vi har gått runt en bra stund därinne i matskogen och fått ställa alla hundratals frågor till vår guide börjar vi sakta gå upp mot gården igen. Innan vi ger oss av tar vi en fikapaus i trädgården och då kommer Tor ut från huset. Tor och hans fru Inger är de som äger företaget och som anlade matskogen.
Han slog sig ner på sin rullator jämte oss och frågade vad vi tyckte om matskogen, om det var något vi saknade och vad vi skulle ha gjort om vi skötte den nu. Han var så genuint nyfiken, intresserad och ville verkligen dela med sig av sin kunskap. Det jag verkligen tog med mig, var när han berättade varför han anlade matskogen från första början. Det var för beredskapens skull. För om det blir krig är nötter ett så bra livsmedel, förutom allt annat då, som numera växer där också.
Medan jag satt där i gräset omgiven av de andra fick jag en så stark känsla av att vi nu fick ta del av visdom och klokhet som absolut inte får glömmas bort. Därför delar jag den nu med er. Det kan vara hemskt att behöva tänka på vad vi ska göra i värsta scenariot, behöva förbereda sig för det. Kanske kan vissa tycka att det är konstigt att förbereda sig – som de som hade ifrågasatt Tor när han började sitt arbete med matskogen. Men så viktigt det är! Att bygga något som varar, kanske till och med efter en hel livstid, något som kan ge oss mat även om våra vanliga produktionssätt fallerar.
Tack för att vi fick hänga med på utflykterna! Så många fina minnen vi fick med oss. Nu har jag lagt till matskog och skogsträdgård på listan över saker jag vill ha på min framtida drömgård! Den listan var ju lång redan innan den här sommaren och jag har en känsla av att den inte kommer bli direkt kortare efter…
Här kan ni läsa mer om matskogar och här hittar ni lite mer information om Väversunda bärodling. Dessutom får ni en länk till skogsträdgårdskursen här.
Lämna ett svar