Inläggen i den här serien är från min dagbok/loggbok som jag skrev medan jag var iväg på min volotärsommar med stövlarna i jorden. Jag har valt att inte säga vart jag har varit, eller hos vem, för att hålla det lite mer anonymt här på bloggen. Lite hemlighetsfullt, jag vet, men det jag kan säga, är att det var på flera olika gårdar hos folk jag lärt känna genom kursen Regenerativt lantbruk och Holistic Management på Bäckedals folkhögskola. Genom att volontärarbeta fick jag äntligen chans att testa det vi lärt oss i kursen på ett mer praktiskt sätt. Jag var på gårdarna olika länge, allt från tre dagar till tre veckor, men konceptet var detsamma: mat och boende i utbyte mot arbete på gården. Sen var det ju faktiskt en sak jag ville ta reda på under sommaren också: Kan det bli någon lantbrukare av undertecknad stadstös eller inte?
Någon gång början av juni:
Nu är bilen fullpackad. Denna gång är det inte bara med mina saker, för nu får jag sällskap av min vän Kimberly! Tänk va kul att inte alltid åka iväg på alla äventyr själv. Vi började med att äta lite brunch på Vänga kvarncafé. Det är ett mysigt fik med bageri som ligger väldigt lantligt en bit utanför Borås. Nu på våren och sommaren har de bord ute och det är verkligen mysigt att sitta där under träden och jämte bäcken som rinner förbi precis intill. Det är väl värt ett besök! Vi tog varsin grillmacka och jag valde en med rabarberchutney och brie som var otroligt god.
Vi passade även på att köpa med oss kakor därifrån som en liten värdpresent. Det blev kolasnittar bakade med mjöl av enkorn och dinkel, som båda är kultursorter eller kulturspannmål. En del av er kanske är superinsatta när det gäller det här med mjöl och kultursorter, men jag var inte det förrän jag läste på lite om det i våras.
Kultursorter eller kulturspannmål innebär att de har odlats i flera tusen år av oss människor och inte växtförändlats på samma sätt som mycket annat vete som används idag. Ofta har sorterna ett högt näringsinnehåll och ska fungera bättre för dem som är känsliga mot gluten, eftersom till exempel enkorn har ett vekare gluten. Tydligen är det därför också svårare att baka med och kräver lite extra hantverk, vilket bagare som specialiserar sig på kultursorter verkar se som en välkommen utmaning.
Något annat fint med kakorna de bakar på Vänga kvarn, förutom mjölet, är att det går tydligt att läsa ut alla ingredienser. Inga e-ämnen eller konstigheter. Såklart gick vi även in en sväng i lanthandeln som ligger jämte bageriet för att köpa med oss mjöl hem som de malt i kvarnen där. Det heter alltså inte Vänga kvarn bara på måfå, utan det har legat en kvarn där sedan 1850-talet. 2011 renoverades kvarnen och nu maler de flera olika typer av mjöl där. Tyvärr blev det inget enkornsmjöl som jag köpte med mig, utan vetemjöl finsikt. Det är malet från alternativodlat, ekologiskt spannmål och är KRAV-märkt. Jag har köpt det flera gånger tidigare och tycker om det just för att det ger mer färg och smak till det jag bakar eller lagar. Vad jag vet är det min lokalaste mjölproducent så givetvis vill jag gynna dem när jag kan!
Tillslut hoppade vi in i bilen igen. Äntligen påväg på riktigt! Vi körde och körde och körde, men tro inte att vi hade tråkigt för om vi kunde sysselsätta oss. Vi lyssnade på musik, tjötade massor och hittade ett avsnitt av podden Jordkomissionen som vi satte på. Avsnittet handlade om samodling av svamp och grönsaker. Det kan jag rekommendera! Först berättade dem om hur och var de odlar svampen i sina grönsaksland, sen vad det finns för fördelar med samodlingen. Till sist delade de även med sig av lite recept med svamp. Jag måste säga att jag är väldigt nyfiken på det här med att odla svamp. Hoppas jag får testa det i sommar!
Första stoppet på resan blev ett övernattningsbesök på stället som jag ska vara på en längre tid i sommar. Nu blev det bara ett litet smakprov helt enkelt. När vi svängde in mot gården körde vi igenom en tät allé med flera gamla träd. Innan vi hann ända fram till huset blev vi mötta av en liten lurvig, grå hund. När vi kört genom allén såg vi ett stort hus med en helt magisk veranda och på gårdsplanen fanns flera gamla, stora träd: ekar, kastanjer och lindar. Vilket mysigt ställe!
När vi klivit ur bilen hörde vi massa kvackande en bit bort och såg flera gäss som gick runt i trädgården, ett ankpar och två olika gäng kycklingar. Det fanns också gässlingar, som jag fått lära mig att gåsbebisar heter. De var helt dunigt fluffiga ännu, bara några veckor gamla och så söta att jag bara ville gosa ner ansiktet i dem. Sen gick vi och kollade på de nyanlända korna. Jag måste säga att det var bra idylliskt när vi satt i eftermiddagssolen på en träbänk med utsikt över kohagen, åt ostkaka, drack kaffe och egenproducerad äppelmust.
Sen var det dags att ännu en gång dra på sig rymddräkten, eller med andra ord biodlardräkten, för de hade såklart bin där också! Vi fick lära oss att den här tiden på året förbereder bina för nya drottningar och för att svärma, vilket betyder att drottningen drar iväg med ett gäng av arbetsbina för att hitta ett nytt bo. Det vill de flesta biodlare helst undvika, eftersom de förlorar en stor del av bisamhället då. Innan bina drar iväg förbereder de för nya drottningar som har speciella celler, därför var vårt jobb var att gå igenom alla ramar i kupan för att ta bort drottningcellerna. På så vis undviker man att en ny drottning tar över kupan och kör ut den gamla, man undviker att de svärmar helt enkelt. Jag börjar ändå lära mig lite hur det fungerar med bin, men jag är långt ifrån en expert ännu, så kolla kanske med en erfaren biodlare innan ni tar allt det jag skriver för sanningen. Nu när det var andra gången jag höll på med bin måste jag säga att det var ganska kul. Jag var inte rädd, utan lyckades hålla mig lugn, men det kanske ändras om jag blir stucken någon gång. Jag håller tummarna att jag lyckas undvika det.
Kvällen avslutades i skogsträdgården. Har ni hört om en sån innan? Det hade inte jag! Det låter ju lite skumt. En skog, som är en trädgård, eller vadå? Lite så är det, eller i alla fall är det ett sätt att odla som härmar en skog. Det innebär att den består av perenna växter – de som kommer igen år efter år eller står kvar genom vintern. Växterna är en blandning av träd, buskar, lågväxande marktäckare, klängväxter och rotväxter. De flesta av dem är ätbara, eftersom skogsträdgården är ett sätt att producera mat. Allt ifrån nötter, frukt och bär till örter och ätbara blad av alla dess slag.
Blandningen av växter i skogsträdgården gör att växtligheten finns på olika nivåer, därmed kan de samla upp maximalt med solljus, näring och vatten. Tanken är att det ska vara ett system som sköter sig själv, utan för mycket inblandning av människor. Även på det sättet ska det efterlikna en skog, där det som vissnar inte plockas bort utan får ligga kvar på marken för att bli ny näring. Det kan ta ett tag att etablera skogsträdgården, så lite mänsklig arbetskraft krävs först. När den väl är etablerad blir det mindre och mindre arbete, men förhoppningsvis mer och mer att äta.
För att komma in i skogsträdgården som låg bakom huset fick vi kliva över ett staket. Det fanns hela vägen runt om för att hålla hönsen och gässen ute. Tydligen kan de vara lite väl oförsiktiga med vart de sätter fötterna eller vad de gluffsar i sig. Väl där inne var det som öar i olika storlekar och former. Varje ö hade olika växter i sig, eller flera olika sorter av samma art, som i raden med flera olika sorters havtorn. Mellan öarna gick det kringelikrockiga små stigar, där gräset fick se till att det inte fanns någon bar jord. I öarna kunde vi istälet skymta täckbark mellan all växtlighet.
Jag har aldrig sett en skogstädgård innan, än mindre gått runt i en och smakat på allt som växer där. Medan vi fick en guidad tur och gick igenom alla växter så blev vi iproppade massor av olika blad, bär och annat spännande. Ska jag va helt ärligt minns jag inte alla namn och mer än hälften hade jag inte ens hört om innan. Det blir att plugga på lite i sommar!
Några av växter vi fick smaka på minns jag i alla fall. Vi testade de ljusgröna frökapslarna på spansk körvel (bilden till vänster), som var en ganska stor buske. Kapslarna hade en stark och god smak av lakrits, nästan som godis! Även bladen hade en svag ton av lakrits och gick att äta de med. Sen smakade vi på avlånga blåbär, som var underbart söta och goda, från en liten buske som heter blåbärstry. En av de jag kände igen sen tidigare, men inte visste att man kunde äta, var kärleksört (bilden till höger).
Flera av de andra växterna hade alla möjliga smaker och konsistenser, det var verkligen ett brett utbud på den relativt lilla ytan. En jag tyckte särskilt mycket om hade små blad och smakade sockerärtor. Typiskt att jag glömde skriva ner namnet på den. Vet ni vad då? På tal om podden vi lyssnade på tidigare så fanns det svamp i de små öarna. De samodlades alltså tillsammans med de andra buskarna och träden. Tyvärr hade det inte blivit några fruktkroppar av svampen ännu, men ändå spännande med tanke på vad det gör för mångfalden. Även med svampen härmar odlingssystemet skogen.
Det var verkligen en otrolig kväll! Vi fick sovplats i ett av husen som fanns på gården. Eftersom de tar emot volontärer varje sommar fanns det flera att välja mellan. Såklart valde vi det som hade ett fönster som vette ut mot hagarna, solnedgången och de två små kalvarna. Finns det finare utsikt så säg!
